Vilken tur man har!

publicerat i Nicole;
Nu är man tillbaka från stallet! Det blev allt vanligt stallgöra, mocka, packa höpåsar, fylla på vatten och mys med Sammy ^^ UNDERBART!
 
Min faster sa att han har haft mycket träningsvärk, så han orkar inte riktigt jobba med framdelen ordentligt. Han lyfter inte sina framben ordentligt, så det blev mycket träning med bommar och att han verkligen lyfte på benen. Det var helt roligt! Men det är så svårt att rida i en western sadel när man inte är van. Mycket längre stigläder, så man knappt kommer upp ur sadeln, och haden måste vara långt fram och isär. 
Helt annan ridstil, så det är svårt att komma in i det. Men det gick helt bra tyckte jag. Glömde helt bort att fråga henne om hon kunde filma, men fotade lite när hon red :) 
 
Stallet har 37 boxplatser, och det finns allt från ponnyer till Shirehästar. Mysigt stall med stort ridhus :) Precis när jag red kom det in en man med sin häst. Min faster frågade honom om han kunde tänka sig att ha en mederyttare på hästen, och han sa: - Ja såklart!
Han sa att jag kunde få rida på den när jag ville, gratis! Han och hans fru äger stallet vad jag förstod i alla fall, så han är där nästan hela tiden. Jag fick börja hoppa låga hindet med hästen från början (eftersom den aldrig hoppat). Jag var helt chockad! 
 
Hästen heter Rolle, och är en Nordsvensk. Det har varit en travare, så han är väldig framåt och om man börjar ta mer i tyglarna så vill han bara öka tempot. Skulle vara hur kul som helst att rida den, speciellt börja hoppträna den! :D Vilken tur man kan ha!
 
Ska troligtvis testa rida den på lördag. Men ja, det får vi se ;)
Och det jobbigaste med western är att man inte får ta i tyglarna, man ska nästan bara ha helt långa tyglar och använda sätet inte händerna, hästarna ska mjukna upp själva man ska inte kräva av dom i början utan låta dom bli lösgjorda :S 
/Nicole

Kommentera inlägget här :